Naturen har danat vårt land till ett nordiskt kulturland, ett land med mera köld än värme, men likväl med den grad av blindhet i luften och näringskraft i jorden, som fordras för möjligheten af ett civiliserat liv. Gåvorna äro oss icke nekade, men de hava icke heller blivit oss givna till skänks. Till ansträngande arbete mana oss den luft, vi andas, hela den natur, som omgiver oss; men åt det arbete, som ej förtröttas, nekar naturen icke sin lön.

Klimatet verkar på jordens fruktbarhet och därigenom medelbart på människan; men klimatet verkar på henne även omedelbart. Den tropiska solen upphettar blodet och stegrar lidelsernas brand; men det synes, som skulle samma naturkraft verka kvävande på arbetsförmågan och fresta till lättja, då ingen ansträngning fordras för att plocka upp naturens gåvor. Polarkölden verkar på motsatt sätt, men till samma förslappande tillstånd; livet bliver magert, bliver tröstlöst, ansträngningen hjälper icke, naturen har inga gåvor att giva. Den tropiska hettan gör livet rikt genom jordens yppiga fruktbarhet och öppnar ett ymnigt fält för åskådningen, känslan, inbillningsförmågan och även för tanken: livet bliver njutningsrikt; upp emot polen däremot stelnar kraften och förfryser.

Negern i Afrika kan leva ett rikare liv än eskimåen på Grönland; men ingendera äger i sitt klimat den sporre till kraftutveckling och framåtskridande verksamhet, som uppstår under ett luftstreck, där allvarligt, strängt, ihärdigt arbete fordras, men som belönar sig, då människan ser, att hon icke arbetar förgäves. Sådan är de tempererade klimatens gåva. Men bland dem är dock skillnaden stor, allt eftersom de närma sig polen eller ekvatorn. Dock vore man mycket bedragen, om man trodde, att nordens eller söderns klimat bestämde nationernas karaktär med enväldig mald efter en enformig regel. Man vore frestad att tro, det nordens luftstreck måste verka till spänstighet i tanken och styrka i handlingen, medan söderns himmel utvecklar känslans livlighet och inbillningens kraft.

Men erfarenheten lär, att känslans djup ingalunda saknas hos nordens folk och ej handlingens styrka hos söderns. Och även åt inbillningskraften bjuder nordens natur en näring så rik som söderns, men af en annan art. Betrakta man norrskenets skimrande flammor och månen som belyser vår snö och danar undersamma bilder mellan skogens träd och mot bergens väggar, och vintersolen över blank is och gnistrande snö och barrskogens gröna träd på den hvita marken, och sommarens ljusa nätter! I en sådan natur kan inbillningen dikta fritt och känslan andas djupt, fastän, hon mindre brinner. Och dessutom förenar naturen med klimatets makt även andra inflytelser: halstet, floderna, bergen, sandöknarna, stepperna verka med olika intryck. Och naturen med alla sina krafter förenade äger dock icke makt att ensam behärska människan. Andliga inflytelser verka därjämte. karaktären danas under skilda intryck; i människans uppfostran är den fysiska naturen icke den enda bestämmande makten, men hon är dock en sådan.

Dr. Edward Theodor Walter 1920