Onsdag kväll avgick bus från Örebro mot Holland. Med på resan fanns då, förutom Vi från Karlstad Jag, Karin och Marita även fem åkare från Kristinehamn samt Elin från Filipstad och dessutom åkare från Pollux och Lidingö. I Vårgårda mötte Uddevalla upp och i Göteborg anslöt Wega. Vi hade redan bokat in platserna längst bak i bussen. Föräldrar och ledare får hålla till längre fram. Nilecity på TV mm. Det gällde att se till att man ordnade sina platser så bra som möjligt eftersom man i princip skulle tillbringa de kommande 18 timmarna på samma plats och senare lika lång tid för hemresa. Alla var dock tvungna att lämna bussen vid halv femtiden för att gå upp på färjan Rödby – Puttgarden. Efter godisinköp återgick man till en speciell form av bussdvala, där man varken sover eller är vaken, och vaknade inte upp riktigt förrän vid Holländska gränsen.

Efter en bastant Hamburgare på Posthotellet i Heerenveen var det så dags för det första spännande besöket i inomhushallen. Skulle isen vara lika snabb som det sagts? Skulle alla personrekord rasa? Skulle man klara hastigheten i första kurvan? Skulle man överhuvudtaget få plats på isen tillsammans med alla andra åkare? Allmänhetens åkning som föregick var något helt annat än hemma på Tingvalla. Här var det inte tal om hockey eller bandyklubbor. De flesta hade troligen aldrig ens hållit i en sådan. Här var det istället riktiga långrör som gällde. De största entusiasterna bland dessa motionsåkare hade naturligtvis inhandlat klappskridskon. Andra inte fullt så duktiga åkare, nybörjare och handikappade hade möjlighet att utnyttja en form av gåstol på medar för att ta sig fram. Fram tog sig nämligen alla. På den efterföljande träningen där vi var med så var det framförallt oerhört imponerande att se grupper på 4-8 åkare som tätt, tätt efter varandra seglade fram med 1dm lucka i bra fart, varv efter varv, och tillsynes helt oberörda.

Efter en lyckad träning så var det strax efter kl 18.00 dags att träffa värdfamiljerna. Henrik fick kampera ihop med P13-åkaren Fredrik Karlsson, Uddevalla. En sammansättning som båda tycktes mycket nöjda med. Man försöker alltid att para ihop en nybörjare med en mer rutinerad Hollandsresenär. För Fredrik var detta tredje resan. Värdfamiljen hade passande nog två tjejer men kvalitén på dessa var tydligen inget som passade våra åkare. Efter en minimal kvällsmat med två burkar Coca cola så var det efter en tidig frukost dags att åka till hallen lagom till den öppnade kl halv åtta. Klockan åtta gick första start och här körde man med kvartettstart även på 500 m. Istället för pistol användes visselpipa och ljussignal. Starterna gick således i ett rasande tempo och åkare, tider, parsammansättningar ropades hela tiden ut i högtalarna.

Det var lite svårt att samtidigt hålla koll på var i startlistan man var samtidigt som man skulle ladda inför första loppet. Inte kände man några åkare heller, förutom David Ryrberg, IFKK och Henrik Bergström , Wega. De tre norrmännen hade jag mött på Vikingloppet i Tönsberg där jag till slut lyckades slå en av dem. Jag var lottad i 8:e par tillsammans med en åkare från Friesland. Bästa tid var så långt 48,11, en helt ouppnåelig tid trodde jag. Jag fick till en hyfsad start och höll båda kurvorna ganska bra. Jag försökte ta ut skären ordentligt samtidigt som jag tryckte till så mycket som möjligt. På gårdagens träning hade jag till leda fått höra att jag slarvat med detta av vår ledare Thomas Hansson. Farsan la också in några kommentarer i samma stil. I mål tyckte jag att jag gjort ett halvhyfsat lopp. Jag blev dock lite överraskad av tiden, 48,77 och pers med 1,5 sek. Jag var tvåa hittills men många åkare var ju kvar så….Tillslut visade det sig att tiden räckte till en fjärdeplats. De andra kanske inte var så farliga trots allt. Nästa lopp gick en och en halv timma senare och nu gick det ännu bättre 48,15 men nu hade flera fått in rätt stil så jag blev 6:a. Sammanlagt har jag en fjärdeplats efter första dagen men hela 0,76 till trean så det verkar kört.

Nu var det bara att slappna av resten av dagen och heja fram de andra åkarna tillsammans med den svenska hejarklacken som verkligen levde om på läktaren. Bjällror, klockor, signalhorn, skrik och applåder blandades med trumpinneslag mot reklamtavlorna gjorde att även andra nationer hörde när en svensk kom. Vi kunde i och för lätt höra när det kom Italienare eller norrmän och deras klackar levde om. Karin Westerlund blev ju trea på en distans här ifjol och hade nu något att försvara. Marita åkte också i samma grupp (F12) men här visade sig motståndet ha skärpts betydligt sedan ifjol. 14 -18 resp 14-17 blev placeringarna nu. Inga pers. men de kommer säkert i morgon!! Fredrik blev 12:a på sina båda distanser. Bäst gick det för Sofia Albertsson, Wega med placeringarna 1-2, Paulina Wallin 5-3 och Torbjörn Ekström 6-2. Vi Karlstadåkare såg nu med stor spänning fram mot eftermiddagen. Vi hade nämligen igår varit inne i stan och provat ut var sina klappskridskor och pappa hade lyckats få köpa dessa före den kö på 40 beställningar som vi såg fanns. Skorna skulle levereras kl 13.00 till hallen. Skulle det vara mycket annorlunda? Efter ett par varv så tyckte jag att det kändes mycket bra. Skon var betydligt mer stabil och skönare än min gamla. Klappen fungerade. Starten var dock lite marig men fungerade bättre och bättre. Försäljaren menade också att det inte är så stor fara att gå över till de nya. Jag hade visserligen kommit överens med pappa om att jag bara skulle byta om jag låg sämre än 10:a men att bli fyra eller femma spelar väl ingen roll. Jag har dessutom 8 tiondelar tillgodo på femman. Jag beslöt därför att jag skall köra på dessa i morgon. Sedan får de andra säga vad de vill! Tyvärr lossnade en skruv på skenan så vi fick lämna in ens skridskon på justering så jag fick inte riktigt träna de starter jag tänkt.

Åter tillbaka till värdfamiljen. Visst ja vi hade ju presenter med oss. Farmor hade vävt något och så hade mamma köpt en älg eller vad det var. Fredrik hade en glasskål. Presenterna visade sig bli mycket uppskattade av värdfamiljen och nu, tillskillnad mot igår, sparade man inte på något. Nu åkte chipsen, jordnötterna och godiset fram. Senare fick vi holländska köttbullar och pommes till kvällsmat. Tur att inte varningarna om kinamat slog in.

Pappa var visst ute med andra föräldrar och ledare från alla länder på en krog i Lemmer. Där hade Rintje Ritsmas pappa varit med i en Lemmer Sängerknaben modell äldre och sjungit sjömans- och folkvisor. Det var visst också ganska bra.

Dag två. Samma tider som igår. Klappskridskor och lite större spänning. Många sa att tiderna skulle bli sämre idag och att man skulle känna av den högre belastningen som den höga farten gav på benen. Jag kände inget sådant men när starten gick så fungerade inget. Fem kraftiga sparkar bak på vänsterskridskons bakkappa, tur att denna var förstärkt! Hanson såg inte glad ut när han visade 13,0 i öppning. Igår visade han 12,1 och var lite muntrare. Kurvan och framförallt långsidoena gick dock betydligt bättre. 49,46, 14 plats. Det är jämt i grupperna. Detta var ju trots allt min tredje bästa tid någonsin. Ett lopp var ju kvar och jag skulle hinna träna några starter före. Det var dock ganska trångt på den smala innerbanan och många som ville träna. Jag ligger nu femma inför avslutningen. Detta hade jag ju kanske befarat så det gör inget. Jag skall försöka göra en bättre tid och visa de andra att den känsla jag tyckte mig få igår em. med klappskridskon kan ge en bättre start. 48,82 – det får man vara nöjd med. Jag åkte dessutom mot den som låg trea sammanlagt i båda loppen idag. Första loppet förlorade jag förstås klart men i andra ledde jag efter halva loppet och kanske blev han lite skärrad för på bortre rakan fick han ett felskär och ramlade. Så kan det gå. Jag blev fyra sammanlagt och med det är jag mycket nöjd. Med ett annat upplägg kanske jag blivit trea, men vem kunde tro att han skulle ramla?

För Karin och Marita blev andra dagen bättre. De valde båda att inte börja med klappen utan satsa fullt ut på att slå sina pers. Båda verkade tända på morgonen och detta var också något som höll i sig. Båda noterade under den psykologiska 50-gränsen. Marita bäst på 49,72 och Karin strax bakom på 49,83. På 1000 meter satte de också fina pers. Marita mycket fina 1,40,42. Karin strax bakom på 1,43,73: Sammanlagt räckte tiderna till 13 och 14 plats. Konstigt att de alltid hamnar på placeringarna intill varandra! Min kompis Jonas Ekström blev 18:e i P12.

Ja då var det hela klart. Nästa helg går VM. Troligen inga svenska topplaceringar, vilket vi genom Sofia fick här. Hon vann och Paulina blev 3:a. Jag själv och Torbjörn tog fjärdeplatserna i våra klasser.

Jag längtar redan tillbaka till denna tävling, detta var roligt!! Nya klappskridskor men tyvärr bara en tävling kvar. Våra egna Ungdomsfinaler om två veckor. Vi borde nog åka lite mer utomlands nästa säsong, Norge är ju inte så långt bort.

Frågan är om inte Hansson och Vitén har mer ont i benen än oss åkare efter att de stått i 16 timmar på is. Men de är ju gamla också. På två veckor lär de ju kvickna till och börja skrika som vanligt. Resan var JÄTTEKUL!!!

Heerenveen, januari 2002 

Reiseberichte | Mit dem Fahrrad in den Polarkreis | Fliegenfischen am Kalixälven